Ja det var länge sen jag skev om känslor i bloggen om jag ens har gjort de in den här. Det kommer jag inte ihåg.

Men nu måste jag få skriva av mig lite.

Jag mår just nu inte alls bra. Jag vill bara att allt ska bli som förut men de går inte. Just nu så känns de väldigt långt borta innan de någnsin kommer att bli bra igen. Ni får inte tror att de är något fel mellan mig och Robin! För så är inte fallet.

Men för en vecka sen igår så dog min svärfar.

Och att vakna varje morgon nu, och se hur dåligt Robin mår, det tar på krafterna. Jag älskar Robin mest i hela världen.

Jag är så van att se honom vara glad och lycklig men så är det inte nu. Jag hoppas att de kommer att bli bättre så snart vi har fått klar het i allt. Jag vill att vi ska kunna leva vårat liv så normalt de bara går efter allt som har hänt.

Men att se den man älskar mest lida så mycket som Robin gör de är fruktansvärt pålgsamt. Men jag måste hålla mig så stark jag bara kan för de är Robin de är synd om nu. Och inte om mig!

Tankarna som snurrar i mitt huvud nu är!

Ilska

Sorg

Besvikelse

Att behöva gå igenom allt detta som vi gör just nu. Det önskar jag inte ens min versta fiende (om jag har någon sådan? )

Det som oroar Robin mest av allt är hur de ska gå för hans Mamma. Jag hoppas och tror att de kommer att gå bra. Bara hon får bo kvar i huset. Men vi kommer nog att få en del svar på en del frågor på onsdag hoppas jag.

Vad skönt de var att skriva lite.

Om de är någon som läser min blogg och som är kompis med Robin så hoppas jag att ni också finns där för honom! Han behöver all stöttning just nu.

// Erika