Livet, ja vad ska jag säga? Just nu så kom det in ett mörker över mig. Men vart det kom ifrån det vet jag inte. 

Jag har iaf kommit på vad som tynger mig rätt så mkt just nu. Jag tycker att det är jävligt jobbit att de är så många i min omgivning som har fått barn. Inte för att jag inte unnar dom det. Utan att min längtan efter barn själv bara blir större och större. 

Så jag hoppas att det är våran tur snart... 

Jag tog ur min p-stav i maj. Så jag tycker att kroppen borde ha vant sig med att den inte sitter där nu. Men men som jag har hört så många gånger förut. Kroppen kan ta till ett helt år att ställa om efter att man tagit bort den. Men jaa vill inte vänta så länge. 

Så jag håller mina tummar och tår för att det ska vara våra tur snat.

Nej nu ska jag inte vara så bitter på ett tag igen.

Det var bara väldigt skönt att skriva ett par rader igen.

Så ha en fortsatt trevlig måndagskväl.. 

/ Erika